Helt lost

Fan, jag missar ju allting känns dte som. Har ingen säker information om någonting. Allt e ett tvivel. Vet itne om jag ska på seminariumet imon eller bara på fredag när jag själv ska redovisa eller ska jag komma hela dagen på fredag för att enbart redovisa eller ska jag se alla andras redovisningar? Informationen har itne ruiktigt räckt in i mitt lilla huvud:/ Känner mig väldigt osäker. Läste opponeringsgruppens arbete idag, fan, vad mycket vi har missat i vårt arbete! Jag är inte ett dugg nöjd. Känns som vi missat allt väsentligt i metoddelen, inledningen, innehållsförteckningen och allt!  Jag vill INTE behöva göra om den eller komplettera. Räcker med att salstentan är den 23:e och det är dessutom den första salstenta vi har. Vet itne hur fan det ska gå. Och självklart har boken inte kommit än (beställde dem förra onsdagen...) Jag känner mig sjukt stressad! Men vem sa att det skulle vara chill att plugga på högskolan? Det är bara att slita, det är ett heltidsjobb! Bara sjukt störande att man inte är nöjd med det man lämnat in.

Anyway, började träna på SATS idag. Fick en gratis träning för att prova och jag e helnöjd. Så sjukt skönt att komma igång, ÄNTLIGEN! Efter nästan 6 månaders uppehåll e d dags att forma kroppen:) Kan förhoppningsvis få lite mer endorfiner och ork. Sover ju ungefär hälften av dygnet nu för tiden. Kan utan problem sova till 14.30 och jag somnar vid 1. Blir träning imon, längtar redan efter att bli helt slut i kroppen efter ett hårt träningspass, bli trött när man kommer hem och somna tidigare:)

Längtar så galet till 1 februari nu!!!

Längtar efter Frida nu. Massor! Vill höra om allt skoj ni gjort och berätta om allt som hänt här. ( e iofs kanske inte jättemycket...)

Jag känner mig, trots att plugget känns svårt och nästintill omöjligt ibland och ekonomin suger, väldigt lycklig. Jag älskar min lägenhet, Halmstad, singellivet (ibland iaf), har kommit igång med träningen, har världens bästa vänner, fått bättre kontakt med familjen och en person som haft en svår tid verkar ha kommit över det värsta. 
Nu ska bara självförtroendet upp och självsäkerheten men det kommer la av  sig självt, I hope.

Dagens bild (en hyllning till den första och enda anime-serie jag sett och gillar)
image86

Eftersom blogginlägget började med ett "Fan" ska det även sluta med det.
Hejsvejs!
F.A.N.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0