Emerica

Mitt humör har gått upp och ner, vissa dagar känner man sig som utskitet äppelmos,. andra ganska lycklig. Mycket beror på mina tankar om förhållande, framtid, osäkerhet, självförtroende och vilja.  Allt hänger egentligen ihop, jag känner mig ibalnd bara lite bortglömd i vårt förhållande. När vi ses är allt jättebra men när vi inte är det känner jag mig..."glömd". Hatar bara tanken på att den ena är mer kär än den andra. Guess who?
Jag vågar inte yttra ett enda ord om framtiden med honom. Vill inte skrämma bort honom.  Men jag ser det lite som en säkerhet att vilja se sig med den andra personen i framtiden åxå. Jag är ingen "ta dagen som den kommer"-tjej. Jag vill se framtiden och åtminstone önska och ibland prata om hur det skulle kunna bli, hur man vill att det ska bli. Jag ser verkligen en framtid med Robban, det gör jag. Får dåligt samvete av det dock...

Varför ska allt bli så krångligt på sommaren? Sensommaren är den värsta tid som finns i ett fårhållande. Då har alla mina bra förhållanden tagit slut. Då blir jag dumpad. Denna tanken förföljer mig varje dag, minst en gång om dagen nu. Snart är det sensommar...

Jag vet att vissa av mina vänner tyckt att jag var lite tråkig och nere för ett tag sedan. Tyvärr känns det som att jag kan komma in i en sån period igen. Osäkerheten är total. Vill bara förvarna och säga att jag inte vill vara sån och det är definitivt inte ert fel på något sätt. Ni är förtfarande mina vänner och jag tycker mycket om er. Problemet är väl egentligen att jag itne älskar mig själv. Jag snarare föraktar mig själv i dessa tillstånd.

Annars börjar iaf saker klarna inför den 28:e. Folk verkar på och det är alltid ett plus.
Jag fyller år om en vecka... Förhoppningsvis roligare dag än förra året.
Hejsvejs!