Stockholmssyndrom
Nu har de flesta olika livsaspekterna i mitt liv förändras, studentlivet, kärlekslivet, privatlivet. Börjar med det mest intressant, jag har äntligen hittat min soulmate rent ut sagt,, han har funnits framför mig hela tiden, världens bästa John. I tre veckor har vi haft världens mysigast början på en vanligtvis tråkig höst. Kär upp över öronen och kan itne bli lyckligare. Studentlivet har ändrats genom att jag läser två nya kurser, mentorskap 15hp och Ledning och organisering av human service-företag 15hp. Blir mycket plugg och tentor nu, men känns la rätt bra ändå. Ointressant som fan att läsa.
Nåt intressant, jag blev extremt irriterad på fittan i lyxfällan som festa och shoppa upp sina kreditpengar på stureplan och inte har jobb för att hon tycker de betalar för dåligt. Hur kan man få ett sånt sjukt köpberoende och leva sina drömmar som man inte ens har råd med?! Nu har jag risk att gå in på djupt vatten och generalisera alltför mycket men det verkar ofta som att de som flyttar till sthlm får nåt sorts nytt stockholmssyndrom, att man måste visa sig rik och ha status för att över huvud taget synas eller finnas. Detta har jag sett bland många sthlmare och nyinflyttade i sthlm. De ändrar hela sin livsstil, från jordnära och fasktiskt intelligent till ett skal gjort av pengar, märkeskläder och Stureplans-groggar. Detta gör mig så mycket gladare att vara närmare Göteborgare än Stockholmare. Har fortfarande kvar värdigheten trots att mina dyraste jeans kostar 500:- och inte 2000:-, att jag inte äter lunch ute mer än max 2 ggr/månad. För fan, t.o.m stundeter i Sthlm verkar försöka leva för mer pengar än de har. De som har samma som oss andra studenter, 8200:-/månad av CSN, lägger pengarna på stureplan och märkeskläder. Fyfan, kom ner på jorden, en dag blir era märkeskläder out of fashion och dina skumpa-pengar hamnar i vasken, vad han ni kvar då? Ännu dyrare utgifter för nya kläder och dyrare skumpa på nåt jävla halvmörkt hängställe för avdankade tv-kändisar som skapar rubriker i aftonbladet för att de tafsat på nån 17-åring på krogen.
Nä nu ska jag ta ett glas vin, lugna ner mig och försöka fixa lite tålamod.
So long, suckers!
Nåt intressant, jag blev extremt irriterad på fittan i lyxfällan som festa och shoppa upp sina kreditpengar på stureplan och inte har jobb för att hon tycker de betalar för dåligt. Hur kan man få ett sånt sjukt köpberoende och leva sina drömmar som man inte ens har råd med?! Nu har jag risk att gå in på djupt vatten och generalisera alltför mycket men det verkar ofta som att de som flyttar till sthlm får nåt sorts nytt stockholmssyndrom, att man måste visa sig rik och ha status för att över huvud taget synas eller finnas. Detta har jag sett bland många sthlmare och nyinflyttade i sthlm. De ändrar hela sin livsstil, från jordnära och fasktiskt intelligent till ett skal gjort av pengar, märkeskläder och Stureplans-groggar. Detta gör mig så mycket gladare att vara närmare Göteborgare än Stockholmare. Har fortfarande kvar värdigheten trots att mina dyraste jeans kostar 500:- och inte 2000:-, att jag inte äter lunch ute mer än max 2 ggr/månad. För fan, t.o.m stundeter i Sthlm verkar försöka leva för mer pengar än de har. De som har samma som oss andra studenter, 8200:-/månad av CSN, lägger pengarna på stureplan och märkeskläder. Fyfan, kom ner på jorden, en dag blir era märkeskläder out of fashion och dina skumpa-pengar hamnar i vasken, vad han ni kvar då? Ännu dyrare utgifter för nya kläder och dyrare skumpa på nåt jävla halvmörkt hängställe för avdankade tv-kändisar som skapar rubriker i aftonbladet för att de tafsat på nån 17-åring på krogen.
Nä nu ska jag ta ett glas vin, lugna ner mig och försöka fixa lite tålamod.
So long, suckers!
Kommentarer
Trackback
