"Hur är det att vara singel nu för tiden?"
Jag måste bättra mig nu! Har inte orkat blogga på länge nu. Då saker och ting har dykt upp, och väääldigt lite inspiration har bitterfittan byggt upp massa irritation och gnäll. Blir snack om singellivet i stort mest. Det är dte som de flesta av mina tankar går till att fundera över. Singelliuv och förhållande. Funkar det egentligen ihop?
Tillägg: Märken att jag börjat skriva blogg på samma sätt som jag skrev c-uppsatsen. Fan, satt alldeles för mycket med den säkert. Halmstads högskola hjärntvättar dig!
Nåja, inleder med att säga hur jävla glad jag är att va singel... Nä skoja bara, glad att vara klar med c-uppsatsen! Har min sista helt lediga dag idag innan projektterminen drar igång. Ser jag la itne jättemycket fram emot... Skriva ett arbete till, jippie...
Så, singellivet alltså... Efter att ha blivit dumpad den 10 juli 2007 av en kille som inte riktigt behövde eller ville ha flickvän, känns det nu som att singellivet börjar bli aningen tjatigt. Speciellt när mina tjejkompisar börjar skaffa förhållanden. Ta min älskling B som nu har ett bra, stabilt förhållande med en kille som älskar henne, de är sambos och är sjukt söta ihop. Självklart e jag glad för hennes skull men man börjar fundera över sitt eget liv då. Var på, vad som i mångas ögon kan ses som rena mardrömmen för singlar, parmiddag för några veckor sedan (visar på att jag inte bloggat på länge). Bengan, Dogge, Malin och Mats... Och JAG! Jag skulle få sitta på hörnet och då de inte hade 5 likadana vinglas fick jag ha mitt eget glas som såg annorlunda ut. Låter som en skitsak kanske men kände mig ganska malplacerad, en singel som tränger sig på som vi måste barmhärtiga oss över. "Hon har ju faktiskt ingen att vara med." Och frågan "Hur är dte att vara singel nu för tiden?" Gick varm och ett sjuhelvetes gapflabb efteråt. Var kul, missuppfatta mig inte, men är kanske inte direkt mitt favoritscenario. Jag vägrade dock sitta ute på hörnan ensam och satt mitt i smeten istället. Några rättigheter har jag väl iaf? Även om man är singel...?
Fick även ett slag i ansiktet av singelklubban (som snarare känns som en slägga med spikar på),när B gav mig boken Dejting för singlar. Den berättar utifrån en killes synvinkel hur man ska göra för att dejta, fördelar, nackdelar med att vara singel/inte singel. Drog igenom den snabbt igår med B över en flaska vin. Inte nog med att man hatar singellivet, dessutom måste man få det i bokstäver vilka fel du gör och vad killen egentligen tycker om dig när du är dig själv praktiskt taget. Får la bli en pryd, tyst, utvikningsbrudsklädd, 50 kilos tjej som inte vågar ha en egen åsikt, dricka öl istället för vin och som kan stå för att hon hatar shopping. (Nej, shopping är ingen sport!!) Vill killar ha en sådan tjej? Jag har alltid tyckt att tjejer ska våga ta för sig, visa vad de vill, inte ändra på allt med sig själva för att en kille ska tycka de är intressanta, eller t.o.m. KANSKE tycka du är intressant. Okej, finns säkert såna killar, men för helvete, lever vi på 1920-talet?
Jag må vara otroligt icke-feminin nu men jag (och många av mina tjejkompisar) gillar:
1. Öl lika mycket som vin, föredrar öl t.o.m
2. Tittar på sport, fotboll i synnerhet (Fråga Kära PG)
3. Våldsfilmer, och hatar lyckliga sagoslut
4. att spela tv-spel, dataspel osv. Lirar ju för fan UT2003, Q3A, Stepmania (nörd ja), GTA och XBOX-spel.
5. elektronik, kan sätta ihop en hel del saker själva och är hejare på datorer.
6. att sitta på BM och dricka öl och kolla på fotboll.
7. Snack om perversa saker. Ingen prydhet här inte
8. Rapa
Nu är dte ju iofs så att jag även har varit singel i över 2 år så vem vet, kanske mitt eget fel. Men jag vill träffa någon som faktiskt uppskattar dessa sidor hos mig och jag vill att mina singelvänner ska träffa killar som uppskattar dem för deras sätt. Vare sig de är väldigt feminina eller maskulina.
Blev inte jätte bittert inlägg idag, ganska sofistikerat men fuck it.
Ska försöka komma ihåg att blogga oftare nu.
So long suckers!
Tillägg: Märken att jag börjat skriva blogg på samma sätt som jag skrev c-uppsatsen. Fan, satt alldeles för mycket med den säkert. Halmstads högskola hjärntvättar dig!
Nåja, inleder med att säga hur jävla glad jag är att va singel... Nä skoja bara, glad att vara klar med c-uppsatsen! Har min sista helt lediga dag idag innan projektterminen drar igång. Ser jag la itne jättemycket fram emot... Skriva ett arbete till, jippie...
Så, singellivet alltså... Efter att ha blivit dumpad den 10 juli 2007 av en kille som inte riktigt behövde eller ville ha flickvän, känns det nu som att singellivet börjar bli aningen tjatigt. Speciellt när mina tjejkompisar börjar skaffa förhållanden. Ta min älskling B som nu har ett bra, stabilt förhållande med en kille som älskar henne, de är sambos och är sjukt söta ihop. Självklart e jag glad för hennes skull men man börjar fundera över sitt eget liv då. Var på, vad som i mångas ögon kan ses som rena mardrömmen för singlar, parmiddag för några veckor sedan (visar på att jag inte bloggat på länge). Bengan, Dogge, Malin och Mats... Och JAG! Jag skulle få sitta på hörnet och då de inte hade 5 likadana vinglas fick jag ha mitt eget glas som såg annorlunda ut. Låter som en skitsak kanske men kände mig ganska malplacerad, en singel som tränger sig på som vi måste barmhärtiga oss över. "Hon har ju faktiskt ingen att vara med." Och frågan "Hur är dte att vara singel nu för tiden?" Gick varm och ett sjuhelvetes gapflabb efteråt. Var kul, missuppfatta mig inte, men är kanske inte direkt mitt favoritscenario. Jag vägrade dock sitta ute på hörnan ensam och satt mitt i smeten istället. Några rättigheter har jag väl iaf? Även om man är singel...?
Fick även ett slag i ansiktet av singelklubban (som snarare känns som en slägga med spikar på),när B gav mig boken Dejting för singlar. Den berättar utifrån en killes synvinkel hur man ska göra för att dejta, fördelar, nackdelar med att vara singel/inte singel. Drog igenom den snabbt igår med B över en flaska vin. Inte nog med att man hatar singellivet, dessutom måste man få det i bokstäver vilka fel du gör och vad killen egentligen tycker om dig när du är dig själv praktiskt taget. Får la bli en pryd, tyst, utvikningsbrudsklädd, 50 kilos tjej som inte vågar ha en egen åsikt, dricka öl istället för vin och som kan stå för att hon hatar shopping. (Nej, shopping är ingen sport!!) Vill killar ha en sådan tjej? Jag har alltid tyckt att tjejer ska våga ta för sig, visa vad de vill, inte ändra på allt med sig själva för att en kille ska tycka de är intressanta, eller t.o.m. KANSKE tycka du är intressant. Okej, finns säkert såna killar, men för helvete, lever vi på 1920-talet?
Jag må vara otroligt icke-feminin nu men jag (och många av mina tjejkompisar) gillar:
1. Öl lika mycket som vin, föredrar öl t.o.m
2. Tittar på sport, fotboll i synnerhet (Fråga Kära PG)
3. Våldsfilmer, och hatar lyckliga sagoslut
4. att spela tv-spel, dataspel osv. Lirar ju för fan UT2003, Q3A, Stepmania (nörd ja), GTA och XBOX-spel.
5. elektronik, kan sätta ihop en hel del saker själva och är hejare på datorer.
6. att sitta på BM och dricka öl och kolla på fotboll.
7. Snack om perversa saker. Ingen prydhet här inte
8. Rapa
Nu är dte ju iofs så att jag även har varit singel i över 2 år så vem vet, kanske mitt eget fel. Men jag vill träffa någon som faktiskt uppskattar dessa sidor hos mig och jag vill att mina singelvänner ska träffa killar som uppskattar dem för deras sätt. Vare sig de är väldigt feminina eller maskulina.
Blev inte jätte bittert inlägg idag, ganska sofistikerat men fuck it.
Ska försöka komma ihåg att blogga oftare nu.
So long suckers!
Kommentarer
Postat av: J
Parmiddagar suger när man är singel. Håller med dig. Singellivet är verkligen inte kul. It sucks ass
Trackback
