Den minsta kärleken som finns
Kom precis på titeln till min låt jag håller på att skriva till gitarr=)
Idag såg jag världens minsta gubbe för andra gången i Halmstad. Han är ca 80 cm hög och har en knallrosa cykel. Nu tror kanske några att det är en pojke med flickcykel men nej, det är en vuxen gubbe i 75-årsåldern som e så sjukt söt. Han är inte såndär rund-med-sausage-fingers-dvärg, Han är inte lång men jävligt smal. Vet faktiskt inte varför jag berättar det i bloggen men det finns alltid folk som tycker det är roligt att läsa ovanliga saker och denna gubben är ovanlig. Skulle vilja ha en sån hemma:) Använda hans huvud som kaffebord och en prydnad i fönstret. Ungefär som en Parlino-tomte, som jag iofs redan har.
Tänkte på att jag träffade Elin Faltin häromdagen. Jag var innan osäker på hur saker och ting låg till mellan oss men det visade sig vara jättekul och inget gammalt som störde någon av oss. Tiden läker nog alla sår trots allt. Eller nu var det ju inte riktigt något sår i denna situation men ajja ni fattar. Vissa saker och tankar glömmer man bort att man ens känt eller haft. Kanske med kärlek likaså. Förhållanden dör ut, försvinner och bryts upp. På samma sätt som tiden glömmer gamla negativa känslor skapar den lika många. Antar att alla hjärtans dags spår om käsnlot sitter kvar. Funderat en hel del över det faktiskt. Men nu sk ajag itne tråka ut dig mer, läsare.
Hejsvejs!
Idag såg jag världens minsta gubbe för andra gången i Halmstad. Han är ca 80 cm hög och har en knallrosa cykel. Nu tror kanske några att det är en pojke med flickcykel men nej, det är en vuxen gubbe i 75-årsåldern som e så sjukt söt. Han är inte såndär rund-med-sausage-fingers-dvärg, Han är inte lång men jävligt smal. Vet faktiskt inte varför jag berättar det i bloggen men det finns alltid folk som tycker det är roligt att läsa ovanliga saker och denna gubben är ovanlig. Skulle vilja ha en sån hemma:) Använda hans huvud som kaffebord och en prydnad i fönstret. Ungefär som en Parlino-tomte, som jag iofs redan har.
Tänkte på att jag träffade Elin Faltin häromdagen. Jag var innan osäker på hur saker och ting låg till mellan oss men det visade sig vara jättekul och inget gammalt som störde någon av oss. Tiden läker nog alla sår trots allt. Eller nu var det ju inte riktigt något sår i denna situation men ajja ni fattar. Vissa saker och tankar glömmer man bort att man ens känt eller haft. Kanske med kärlek likaså. Förhållanden dör ut, försvinner och bryts upp. På samma sätt som tiden glömmer gamla negativa känslor skapar den lika många. Antar att alla hjärtans dags spår om käsnlot sitter kvar. Funderat en hel del över det faktiskt. Men nu sk ajag itne tråka ut dig mer, läsare.
Hejsvejs!
Kommentarer
Trackback
