Still alive
Har haft en efterlängtad utekväll med mina älsklingar Lina och klara. Va så¨gött å träffa dem igen efter en lång sommar och känna att inget är olikt. Fortfarande samma sköna människor som jag älskar:) Blev bulls, och sedan corner med shots och kareoke.
Det är detta som är så skönt med att hösten kommer igång, man kommer in i vanor som man haft innan, träning, ett annat slags umgänge med polarna, plugg och nu även jobb varje helg. Känns som att man kommer ha fullt upp heöla tiden. Rätt gött faktiskt. Vissa val jag gjort i livet har varit sjukt bra. Speciellt sedan jag flyttade hit. De jag umgås med är sjukt bra människor, de känner mig, tar hand om mig, bryr sig om mig och jag har så sjukt skoj med dem. Att börja plugga var nog fanimej en av de bästa beslut jag tagit. Trodde aldrig jag skulle trivas så väl med studentlivet.
Det enda som gnager mig nåt så vansinnigt är detta med singellivet. Är jag omöjlig att älska? Varför är dte så svårt att träffa en kille som trivs med en och som faktiskt vill vara med en? Efter över två år som singel skulle jag vara världens bästa flickvän. Jag skulle ge honom allt i världen som jag kan ge honom. Kärlek, omtanke, sex, allt han önskar. Mitt hjärta skriker efter att få delas med någon. Vill verkligen ingen ha det? Jag kan inte längre fylla det med meninghslöst sex, tråkiga halvdejter och ett hopp om att hitta den rätte. Apropå den rätte så tror jag inte att det finns en rätt person för någon, allting handlar om ge och ta. Vare sig du är 23 eller 63 så kan du enbart vara med någon som ger lika mycket som de tar. Många ggr har man gett och gett men aldrig riktigt fått något. Då känner man alltid saknaden av något. Så om jag är 23 och vill hitta den rätte så är detta den persaon som vill ge lika mycket so jag vill ge. Annars skiter sig allt, för någon av de båda. Jag skulle ge allt, tyvärr, för att få älska och slippa känna ensamheten jag känner just nu. Men var redo att ge tillbaka lika mycket, annars kan det vara.
Våra liv skulle vara så annorlunda.... R.I.P Sofia Delle, Varje gång jag hör den tänker jag på dig, DeVotchKa - How it ends
eller en bättre video eller en bättre video
Det är detta som är så skönt med att hösten kommer igång, man kommer in i vanor som man haft innan, träning, ett annat slags umgänge med polarna, plugg och nu även jobb varje helg. Känns som att man kommer ha fullt upp heöla tiden. Rätt gött faktiskt. Vissa val jag gjort i livet har varit sjukt bra. Speciellt sedan jag flyttade hit. De jag umgås med är sjukt bra människor, de känner mig, tar hand om mig, bryr sig om mig och jag har så sjukt skoj med dem. Att börja plugga var nog fanimej en av de bästa beslut jag tagit. Trodde aldrig jag skulle trivas så väl med studentlivet.
Det enda som gnager mig nåt så vansinnigt är detta med singellivet. Är jag omöjlig att älska? Varför är dte så svårt att träffa en kille som trivs med en och som faktiskt vill vara med en? Efter över två år som singel skulle jag vara världens bästa flickvän. Jag skulle ge honom allt i världen som jag kan ge honom. Kärlek, omtanke, sex, allt han önskar. Mitt hjärta skriker efter att få delas med någon. Vill verkligen ingen ha det? Jag kan inte längre fylla det med meninghslöst sex, tråkiga halvdejter och ett hopp om att hitta den rätte. Apropå den rätte så tror jag inte att det finns en rätt person för någon, allting handlar om ge och ta. Vare sig du är 23 eller 63 så kan du enbart vara med någon som ger lika mycket som de tar. Många ggr har man gett och gett men aldrig riktigt fått något. Då känner man alltid saknaden av något. Så om jag är 23 och vill hitta den rätte så är detta den persaon som vill ge lika mycket so jag vill ge. Annars skiter sig allt, för någon av de båda. Jag skulle ge allt, tyvärr, för att få älska och slippa känna ensamheten jag känner just nu. Men var redo att ge tillbaka lika mycket, annars kan det vara.
Våra liv skulle vara så annorlunda.... R.I.P Sofia Delle, Varje gång jag hör den tänker jag på dig, DeVotchKa - How it ends
eller en bättre video eller en bättre video
Kommentarer
Trackback
