Emerica

Ja, mina känslor åker bergochdalbana just nu. Ena stunden känns allting helt okej, skitbra faktiskt. Jag får ett självförtroende igen. Sen, pladask, så är självförtroendet borta. Jag har alltid fått höra att jag har för dåligt själförtroende och undrar hur  någon skulle kunna tycka om mig för hur jag fungerar, ser ut och allt annat med mig. Jag vet om att mitt kassa självförtroende förstör, mestadels för mig själv men även för andra. Jag försöker vara stark och självsäker men ibland går det bara inte. Jag är kär och försöker ta d lugnt, vill inte skrämma bort honom men tror tyvärr att jag gör det. Är så svårt att inte prata med honom, tänka på honom. Vill så gärna höra att jag är söt, fin och gullig, att allt kan fungera med mig.

Vill låsa fast mitt självförtroende med kedjor uppe i hjärnan och tvinga upp det lite mer. Iaf tills jag faktiskt tycker att jag är en bra människa som förtjänar att fallas för av den jag bryr mig om mest. Skillnaden nu är att det itne handlar om kroppen och komplex på det planet utan på hur jag är som person.

Ska det vara så svårt att bli kär i "rätt" kille?
Blir sängen nu och försöka sova bort hjärnspöken och längta tills imorgon när jag hoppas få träffa honom.

Dagens bild

Darlings<3

Hejsvejs!