Svag

Hemma igen från kåren och känner bara en enda känsla... ensamhet.
Även om alla mina vänskapsband har läkt och allting är okej mellan alla känner jag mig ändå så himla ensam. Ni som läser detta behöver inte tänka: stackars lilla Erica som är så ensam och ledsen." Jag skriver enbart för att jag själv vill skriva av mig någonstans.
Känner bara som att, även om jag har världens bästa vänner, vill jag ibland bara gråta ut inför någon eller ingen. Gråta ut över allting som hänt, som varit och som kan hända. Har inte gråtit på flera månader men känner att jag egentligen behöver det. Gamla sår har rivits upp av ingen anledning, nya tankar som inte funnits innan har uppstått och det tynger min hjärna. Kan hända att det bara är en dålig dag, one of those days. Men just nu känner jag mig enbart ensam.
Vill bara gråta ut hos någon... gråta även om anledningarna är vaga.

Känner mig svag och ömtålig just. Jag vet att vissa nser att det är svagt att vis asina ledsamma känslor öppet men isf, kalla mig svag. Jag erkänner, jag är svag. Över vad andra tycker om mig, vad jag tycker om mig, hur alla dagar visar sig. Alltihop.

Vill bara gråta ut. Släppa ut allting som finns inom mig.

Kommentarer
Postat av: Anonym

Jag tycker inte det är svagt att gråta ut öppet, snarare tvärtom. Men om du känner dig svag just nu så kanske du måste försöka ta itu med det som är jobbigt, bearbetar man inte det jobbiga ligger det kvar och nöter. Prata med dina vänner, även om de inte kan lösa problemen kan det ju alltid vara skönt att prata av sig inför någon.

2008-11-27 @ 17:19:41

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0