För ovanlighetens skull...
Efter man varit tillsammans med någon, kommit över den andre och blivit helnöjd med livet händer en sak som är aningen oväntad. Den andre tar det totala steget ut ur ex-relationen och träffar en ny. Då börjar man se över sitt eget liv, är man lycklig som singel? har man kommit över sitt ex? Vill man ha en ny?
Svaren på dessa frågor är:
1. Njaaaa
2. Ja
3. Ja
På nåt konstigt vis blir det en slags tävling, vem skaffar sig en ny partnet först? Vem är den som hänger kvar längst på ett dött förhållande? I detta fall är det jag som hänger kvar längst, och singel längst. Men ändå känns det bra. Det känns stabilt att vara singel. jag har ingen brådska att hamna i ett förhålladnde som itne håller längre än 8 månader. Nästa pojkvän ska bli min sista pojkvän, den jag vill stadga mig med. Den som inte är rädd att utveckla förhållandet till något riktigt seriöst. Nästa pojkvän ska jag flytta ihop med, kanske gifta mig med, skaffa barn och leva lycklig med. Jag hoppas iaf på det:=)
Me ändå, varför känns det som en tävling?
Hejsvejs!
