Emerica

Varför är det alltid okej när andra blir arga och säger ifrån men så fort jag öppnar min käft och faktiskt står för vad jag tycker och känner så är det fel? Det händer nästintill aldrig att jag är sur men varför är det så jävla fel hela tiden när jag väl blir det? Jag har också rätt att bli arg ibland. Och jag tar enbart min egen konflikt, inte bådas. Bara för att vi är två som blir arga för samma sak betyder itne att jag ska stå till svars för båda. Det låter som om folk tror att jag enbart blev arg för att den andre blev det men icke, jag blev själv arg för att jag tyckte att det var dåligt.
Låt mig bli arg för en gång skull och låt mig inte behöva skämmas för att jag för en gång skull säger vad jag tycker! Så fort jag blir lite arg och säger ifrån, då är det fel, inte mina egna åsikter eller så kommer jag ju bli arg heela tiden över allting som händer.
Jag hoppar inte på folk utan anledning. Jag gör det näst intill aldrig så någon gång ska la vara den första. Antar att detta är anledningen till varför jag hatar att konfrontera och säga ifrån. Man får skit för det.

Låt mig vara arg någon gång!