Lost without you
Jag kan verkligen se en framtid med Robban. Det gör jag. Men hur vet jag att han ser en framtid med mig? Visst, varför skulle man vara tillsammans med någon man itne kan se i sin framtid? Men tänker man alla alltid så noga när de blir tillsammans med någon eller skippar man bara dom tankarna i början och plötsligt inser man att man inte har nån framtid ihop. Jag är nog förslag nummer ett av de två. Jag tänker noga när jag träffar någon om det faktiskt är värt "besväret" och arbete för att hålla ihop. Jag är ju mer förälskad än någonsin, jag vet inte vad jag skulle göra utan honom. Detta är en ganska skrämmande tanke, jag kan se min framtid med honom, vill verkligen ha honom i min framtid men vad händer ifall.... ifall planerna ändras drastiskt och han försvinner ur mitt liv. Försvinner min framtid då?
Troligtvis skulle min verklighet, nutid och framtid försvinna. Bara det förflutna skulle finnas kvar. MInnen som man helst inte vill ha eftersom de svider rätt in i själen att behöva tänka på om man aldrig får uppleva det igen. Jag kan inte beskriva med ord hur mycket jag älskar Robban. Att säga "jag älskar dig" känns ganska enkelt, det räcker inte. Jag vet att jag många ggr skrivit att jag aaaldrig har varit så kär som nu bla bla bla, men jag har nog aldrig sett ett av de viktigaste tecknen som jag sett med Robban, framtiden. kanske är en åldersgrej, nu e d dags att stadga sig typ, men jag känner mig ju inte direkt stressad över det. Jag vill uppleva allt med honom, allt man "ska" uppleva i sitt liv. Bara att tänka på honom gör mig så lycklig.
Ändå tar så många förhållanden slut. Varför skulle just detta hålla? Är det så enkelt att kärleken är total motsats till egoism? Alla behöver vara lite egoistiska. Att bara vara kär/förälskad kanske förstör en i längden? Man glömmer av sig själv. Man blir ju för fan rädd för sig själv och att vara ensam.
Tål att tänkas på...
Annat som jag vill beskriva är hur glad jag är att vi ska utomlands, Elin! 11-ölen kommer sitta fint på söndagmorgonen den 10:e juni. Och alla andra dagar! Jag kan itne hålla mig längre snart! VILL ÅKA NUUU! Hejsvejs!
Troligtvis skulle min verklighet, nutid och framtid försvinna. Bara det förflutna skulle finnas kvar. MInnen som man helst inte vill ha eftersom de svider rätt in i själen att behöva tänka på om man aldrig får uppleva det igen. Jag kan inte beskriva med ord hur mycket jag älskar Robban. Att säga "jag älskar dig" känns ganska enkelt, det räcker inte. Jag vet att jag många ggr skrivit att jag aaaldrig har varit så kär som nu bla bla bla, men jag har nog aldrig sett ett av de viktigaste tecknen som jag sett med Robban, framtiden. kanske är en åldersgrej, nu e d dags att stadga sig typ, men jag känner mig ju inte direkt stressad över det. Jag vill uppleva allt med honom, allt man "ska" uppleva i sitt liv. Bara att tänka på honom gör mig så lycklig.
Ändå tar så många förhållanden slut. Varför skulle just detta hålla? Är det så enkelt att kärleken är total motsats till egoism? Alla behöver vara lite egoistiska. Att bara vara kär/förälskad kanske förstör en i längden? Man glömmer av sig själv. Man blir ju för fan rädd för sig själv och att vara ensam.
Tål att tänkas på...
Annat som jag vill beskriva är hur glad jag är att vi ska utomlands, Elin! 11-ölen kommer sitta fint på söndagmorgonen den 10:e juni. Och alla andra dagar! Jag kan itne hålla mig längre snart! VILL ÅKA NUUU! Hejsvejs!
Kommentarer
Trackback
