Emerica

Jag kan verkligen se en framtid med Robban. Det gör jag. Men hur vet jag att han ser en framtid med mig? Visst, varför skulle man vara tillsammans med någon man itne kan se i sin framtid? Men tänker man alla alltid så noga när de blir tillsammans med någon eller skippar man bara dom tankarna i början och plötsligt inser man att man inte har nån framtid ihop. Jag är nog förslag nummer ett av de två. Jag tänker noga när jag träffar någon om det faktiskt är värt "besväret" och arbete för att hålla ihop. Jag är ju mer förälskad än någonsin, jag vet inte vad jag skulle göra utan honom. Detta är en ganska skrämmande tanke,  jag kan se min framtid med honom, vill verkligen ha honom i min framtid men vad händer ifall.... ifall planerna ändras drastiskt och han försvinner ur mitt liv. Försvinner min framtid då?
Troligtvis skulle min verklighet, nutid och framtid försvinna. Bara det förflutna skulle finnas kvar. MInnen som man helst inte vill ha eftersom de svider rätt in i själen att behöva tänka på om man aldrig får uppleva det igen. Jag kan inte beskriva med ord hur mycket jag älskar Robban. Att säga "jag älskar dig" känns ganska enkelt, det räcker inte. Jag vet att jag många ggr skrivit att jag aaaldrig har varit så kär som nu bla bla bla, men jag har nog aldrig sett ett av de viktigaste tecknen som jag sett med Robban, framtiden. kanske är en åldersgrej, nu e d dags att stadga sig typ, men jag känner mig ju inte direkt stressad över det. Jag vill uppleva allt med honom, allt man "ska" uppleva i sitt liv. Bara att tänka på honom gör mig så lycklig.

Ändå tar så många förhållanden slut. Varför skulle just detta hålla? Är det så enkelt att kärleken är total motsats till egoism? Alla behöver vara lite egoistiska. Att bara vara kär/förälskad kanske förstör en i längden? Man glömmer av sig själv. Man blir ju för fan rädd för sig själv och att vara ensam.

Tål att tänkas på...

Annat som jag vill beskriva är hur glad jag är att vi ska utomlands, Elin! 11-ölen kommer sitta fint på söndagmorgonen den 10:e juni. Och alla andra dagar! Jag kan itne hålla mig längre snart! VILL ÅKA NUUU!  Hejsvejs!

Pensionärer har ett väldigt speciellt förhållningssätt till shopping. De verkar ibalnd som att de inte har varit i en hyfsat modern affär innan. Anledningen till detta är att jag såg idag på apoteket en tant som inte greppade att man kunde använda korgar för att lägga sina varor i utan gick fram till kassan och hämtade en påse och började lassa ner floursköljningsmedel och annat. Ett annat exempel är när de står vid brödkorgarna (där man plockar bröd i en påse) i mataffären. Det ligger en tång man ska plocka bröden med men de använder ändå händerna. Klämmer, känner, luktar och tafsar på samtliga bullar i lådan och sedan väljer att inte ta någon alls. De har alltså tafsat på alla bullar helt i onödan! När näste man kommer och ska plocka bröd är det tumavtryck djupare än röda havet i bullarna.

Sedan har vi ju den eviga frågan. Det är nästan i stil med vad meningen med livet är: Vems ansvar är det att lägga fram "nästa kund"-skylten efter man plockat upp sina varor? Är det min tur efter jag har lagt upp min sista vara eller ska näste man göra det själv? Iofs har detta inte med gamla och shopping att göra men iaf, en viktig fråga.

Ett annat klagomål jag vill berätta om är hur folk parkerar sina kundvagnar i gångarna i mataffären. Gångarna är itne alltid jättebreda så det kan va knöligt att knö sig förbi med sin egen vagn om det står en surkärring(detta är inte alltid äldre utan oftast feta, lata och otrevliga ca 40-60åriga kärringar) som tar med sin matvagn precis var hon än går i affären. Hon kör heeela vägen fram till grönsaksdisken och ska plocka bananer men tar upp ca 4 platser då fler vill plocka bananer (Även här ska alla varor klämmas, luktas och tafsas på). Att man inte kan ställa sin vagn en liiiten liten bit bort så att fler kan få plats om det är trångt är ett mysterium. Platon hade säkert en teori om detta.

För övrigt har vi ju grejen med pausmusik i telefonen. Helt jävla underbar uppfinning. Jag ringde till Apollo häromdagen för att få info om bokning. Stod i telefonkö i minst 20 min men det var värt det! Lite grekist inspirerad musik i 5 minuter, sedan hawaiimusik och sedan lite annan go semestermusik. Jag blev nästan upprörd när receptionisten svarade. Avbryt inte! S, min fråga, varför har man inte pausmusik på alla telefonnummer? Jag hade valt att spela Helmut Lotti - Lions sleep tonight. Då hade iaf Elin ringt ofta:P

Nu ska jag spela lite Ut2003, ett helt underbart spel btw!:D  Hejsvejs!

Yes, nu är dte en helt ny vecka med en hel del nya planer och tankar. På lördag blir det Sthlm med Robban, Frida, Maria och Hiller för att kolla på K1. Den 9 juni blir det förhoppningsvis Mallorca med Elin, Fredrik, och Chriffe. Måste bara få ledigt först.

Jag älskar dig, Robban!
Jag saknar dig, Robban!

Hejsvejs!

Det ljusa för tillfället:
1. Kärleken har fallit på plats
2. Har ett stabilt och roligt jobb (ja, det är faktiskt roligt)
3. Tjänar egna pengar (inte mycket men jag kan iaf lära mig leva utan päronens stöd i allt)
4. Vet vad jag vill göra i framtiden, vad jag vill plugga
5. Alla underbara vänner. har träffat mycket nya trevliga människor på senaste tiden:)
6. Inga fiender och fighter längre.
7. Min träning har blivit mycket bättre och viktminskningen funkar rätt okej
8. Jag är nöjd med min kropp ( iaf lite mer än innan)
9. Mina päron är itne arga eller irriterade på mig som innan
10. Jag har 2 säsonger av One Tree Hillpå datorn
11. Mitt rum är hyfsat städat
12. Har hittat underbara nya låtar (Soundtracket till O.T.H)
13. Det är vår, snart sommar!!

Underbart, inte sant?

Det är en svår fråga. Jag känner nån slags utmattning samtidigt som jag vill grina, sova och skrika. Folk verkar inte gilla mitt vanliga "jag" och jag tror inte att jag bryr mig riktigt heller. Orkar itne bry mig om sånt längre. Jag har lyckats komma över mycket av min osäkerhet. Ska fan itne få tillbaka den nu.

Vill bara ha en anledning att gråta nu. Bara för att få gråta.

Hejsvejs anyways.

Jao, denna dagen var lite smått degig. Jobbade, sov i nåra timmar efter jobbet, duscha, köpte joggingskor och sprang sen 4,3 km uppe vid Herkules. Kändes helt okej. Måste ju komma igång inför vårruset på tisdag^^

Nu ska jag nog sova lite mer. Gonatt!
Hejsvejs!

Ja, det är jag defintivt! Och mer än någonsin dessutom. Helt säker på mig själv, honom och mina känslosvackor och all osäkerhet över huvudtaget. Dessutom känns 6 månader som en piss i havet jämfört med hur många månader vi kommer dela resten av livet:) Det var det finaste jag hört på länge, älskling. Det värmde vrkligen:) *käääärare än någonsin*

Valborg var btw en succé. Elin, Frida, Robban, Linuts, Hiller, Fahlén, Ragne, Risberg, Tobbe, Jocke, Filip, Chris, Julia och jag. Mycket killar men va fan, d e ingen dansatryckare-disco^^

Förresten, allt känns väldigt skönt att vi kan bete oss som vuxna människor nu, Ous:) Känns mycket bättre såhär.

Ajja, nu e d duscha-dags tror jag. Luktar värre än Jesus!

Hejsvejs!