Emerica

Man kanske borde starta en terapigrupp med enbart musik som hjälpmedel. Det hjälper ju mer än man kan tro. Ni vet, man är ledsen och om man då lyssnar på Bryan Adams - Everything for you eller Somple plan - Untitled börjar man ju fan grina direkt. Lyssnar du däremot på t ex Daniel Powter - Bad day eller allmänt glad musik mår man bättre. Eller är det bara jag?

Tips på terapilåtar under hjärtkrosseri:
Beyoncé - Irreplaceable
Fergie - Big girls don´t cry
Daniel Powter - Bad day (Alltid, vad det än handlar om)
Dune - Are you ready to fly
Fall Out Boy - This ain´t a scene

Annars är alkohol bra för terapi åxå^^

Anyway, började spela Prince of Persia T2T igår. Va rätt skoj. Lite svårt med vilket spel är itne det i början?  Var lite som Zelda med genvägar, svärd och rädda prinsessan:) Sjukt bra story isf!
Snart får jag dessutom den andra datorn när vi får ny familjedator. Då blir det bättre ram och allt möjligt.

Nej, nu ska jag skriva kom-ihåg-lappar över allt jag ska göra.
Hejsvejs!

Juli, ja det är skönt att denna månad äntligen är slut! Allt har varit så stressigt, rörigt och förvirrat. Anledningarna? Här är en resumé.

1.  Den 2 juli började jag på en ny arbetsplats (igen) och hamnade på Riksbanken i Mölndal. Fick heltid och även löneförhöjning. Har varit där nu i 4 veckor. Bara en vecka kvar på jobbet. Sen är det semester som gäller.

2.  Den 10:e juli gjorde Robban slut. En vecka innan min födelsedag... Heartbroken och förstörd försökte jag klara av både jobbet och pressen om hur hösten ska bli. Det gick väl. Nu känns det ganska skönt faktiskt. Blev inte sårad av att han gjorde slut, utan hur han bettet sig efteråt. Jag är redo att gå vidare och har nog gjort det åxå. Känns ganska skönt att var singel och tid med allt annat. För JA, jag har intressen och ett eget liv! Prioriterar mig själv nu, lär mig bli en bättre människa på olika sätt och känner hur skönt det är att vara för sig själv.  Som jag brukar säga: "Det finns alltid någon bättre".

3. Den 12:e juli fick jag besked om högskolan. Socialpsykologi i Halmstad, mitt förstaval. Jag kom in och tackade ja direkt. Inget att fundera över. Det jag är intresserad av, dit jag ville flytta och komma bort från Mölndal och faktiskt hela Göteborg. I alla fall i fyra år.

4. Den 17:e juli, min födelsedag. Firades med familjen på kråkans krog. Oxfilé med Bea-sås och klyftpotatis. Fick jättefina presenter till flytten och tårta! Hur längesen var det min mamma bakade tårta till mig på min födelsedag?! Var annars en ganska känsloladdad dag med gråt hela kvällen/natten. Anledningen var nr 2 i denna listan.

5. Den 28:e juli. Jag skriver på ett förstahandskontrakt på en studenthyresrätt i Halmstad. Lyckades fixa bostad efter bara tre veckors extremt sökande. Jag fick förstavinsten, minst sagt. Helt underbar etta!! Kan itne vara gladare och nöjdare.



Den 28:e juli hade jag även min årliga födelsedagsfest. De gamla vanliga kom och lite nya ansikten. Var väldigt trevligt tills "vissa" spydde överallt och hällde öl i de fina blommorna jag fick av Mia och pojkvän. Var iaf lyckat annars och gick och la mig vid halv 5. Idag var däremot ingen höjdardag. Mer bakis än Jesus efter nattvarden, huset stökigare är någonsin (Tänkte skriva Jesus men det passade verkligen inte in i den meningen).  Drog och käka kebabtallrik med P och hälsa på hemma hos Ellen. Kom hem vid 4 och har städat upp det värsta. Ikväll blir det ensam hemma (Jonas e borta nånstans) och kolla film, pyssla med foton och äta nånting.

Ja, som Du läst, juli månad har varit hektisk på både bra och dåliga sätt. Hela mitt liv har förändrats på bara en månad. Livet är allt bra konstigt ibland.
Men saker känns bra nu. Juli slutade så otroligt bra trots all skit och jag är nöjd med mitt liv nu. Singel, snart nyinflyttad, och mer vuxen än någonsin. Känner mig faktiskt mer vuxen nu. Jag tycker jag kan hantera saker på ett rätt okej sätt. Äsch, nu blev det för djupt här.

So long!
Hejsvejs!

Man försöker ju alltid och det ska nog gå bra. Mest arg nu tror jag. Konstigt nog...

Men iaf, övrigt som hänt förutom den gamla vanliga skiten är att d e mer vanlig skit och lägenhetssökning som pågår. intresseanmält mig på sjukt många nu men bostadskön e lååååååång, tyvärr. Finns många fastighetsbolag men det mesta e slut. Ajja, det klöser sig. Får bo i Haverdal i värsta fall själv. Stort hus, 5 rum och havsutsikt. Kan ju inte bli bättre^^

Päronen åkte bort idag. Så sjukt skönt att de inte är hemma å gastar å gapar hela tiden. Nu kan man äta när man vill, sova när man vill och allt annat. Underbqrt, helt och håller underbart!
På lördag blir det därför dunderfest och middag innan med några av dom.
Nu ska jag snart till Frida och chilla och vid 7 ska jag sitta bänkad framför datorn och vara först på att anmäla mig på en ny lägenhet dom troligtvis lägger upp.

Hejsvejs!

Jag vet att jag kan vara väldigt osäker, rädd och minst sagt konflikträdd. Jag vet inte varför jag blivit sådan på senaste åren men vissa saker förändras av någoin konstig anledning. Jag vill be om ursäkt för alla som lidit av min konflikträdsla. Vill inte såra någon (uppenbarligen eftersom jag e rädd för sånt^^) men det är inget medvetet.
Förlåt alla ni som berörts. Förlåt...

Jag måste:
Bli starkare
Hitta bostad i Halmstad
Lära mig spara pengar
Skippa konflikträdslan
Gå vidare med livet

Vad mycket skönare allt känns efter man pratat om allt. Man känner sig så... lugn på nåt sätt!

Längtar till lördag!
Hejsvejs!

Jag vet bara att jag älskar dig och jag tänker inte fastna upp på ditt "svek". Bara innerst inne känna att ett visst förtroende har blåst bort. Jag vet bara att jag vill ha dig tillbaka. Saknar dig nåt så vansinnigt. Varje natt, att inte få sova i din famn, ligga och skratta mina grisnöff, spela stepmania, göra om ord som mandelspinnen och köpa pizza och titta på krigsfilm.
jag saknar helt enkelt allt vi gjort. Vill göra de sakerna för evigt. Iaf ha det så bra för evigt...

Det mina öron hörde igår kändes så skönt att höra. Jag har väl inte för mycket förhoppningar men visst finns de där. Att en dag snart få bli din nöffande lilla flicka igen.

Saknar dig...
.

Ja, nu är man 21 år då. Ingen större skillnad förutom at jag kan bli invald i riksdagen nu. Som om det är på tapeten nu!

Haft en rätt mysig dag iaf, köpte ett par skor som jag fick en sjuhelvetes skoskav i men dom e fina. Käkat på Kråkans krog och fick gratis dessert av servitrisen eftersom hon spillde cola på Jonas^^. Fick en teve som jag äntligen kan byta kanal på och höja och sänka volymen! Efterlängtad som fan! Den har dessutom  två scart! Nu har jag dessutom Kanal 9, dvs på torsdag kl. 19.55 är det Ten deadliest sharks. Snacka om att jag ska titta på det! Bara hajattacker å smaskiga grejer, kommer ha mardrömmar. DEt är som skräckfilm för mig men kan inte låta bli. *psykotisk min*

Andra roliga saker är att päronen åker till Falun nästa tisdag, då blir dte ensam hemma i en vecka med fest å grejer=) Ska bli gött. Tyvärr jobbar jag ju hela tiden men det funkar. Btw, det är tre killar på jobbet som stöter på mig nu! Jag känner mig otroligt smickrad faktiskt. Jag behöver lite manlig uppmärksamhet*blink blink*

Annars saknar jag inte kärleken så mycket. Konstigt nog. Antar att jag hade allt på känn på något sätt. Så länge jag inte hör av honom på något sätt känns allt bra. Bättre än förra veckan iaf. Ska bli skönt att flytta, blir lite som när jag flyttade till London helt själv, utan att känna någon i ett helt annat land, annat språk och annan sysselsättning. Så fri man kände sig när man hade föräldrarna över 100 mil bort, man var tvungen att skaffa nya kontakter och göra sig förstådd. Det var riktigt lärorikt då jag lärde känna mig själv och mina egna behov mer än innan. Då hade kärleken lämnat mig (även då, denna jävla sensommar!) och jag trodde aldrig att jag skulle klara mig så långt bort utan honom. Men det gick, bättre än jag trodde var möjligt. Detsamma ska hända nu. Jag ska flytta till en helt ny stad och kommer bo själv, vara tvungen att träffa nya männiksor (kommer nog itne bli några problem, är en rätt social person) och ta hand om mig själv och mina behov. Om behovet då säger killar så fine, då är det väl det jag vill ha. Det kommer iaf bli jättehärligt att få flytta hemifrån.

Nu är det dags att inviga den nya teven.
Hejsvejs!

Ja, på sätt och vid. Är glad att ingen annan än jag kan lösa mina emotionella problem. När jag väl löst dem är det enbart mig själv jag har att tacka. Jag kan känna mig stark. Det är så ofta jag känner mig svag, för svag för att kunna tänka realistiskt nästan. Men jag ska fanimej lyckas bli starkare.

Självsäkerheten får ta sin tid, kände mig säker förra veckan, men den muren har rasat till grunden. Bara att börja bygga upp den igen. kommer nog vara enklare när jag faktiskt är själv. I Halmstad blir jag ännu mer själv. Jag längtar verkligen.

Min styrka är inget att skryta med men jag har, enligt min far, en viss styrka. Jag är en stark tjej som kan säga vad jag tycker, stå för det och skäms inte för misstag och annat. Inte inför de flesta iaf. Men vissa människor kan alltid få en att känna den där irriterande osäkerheten så jag inte vågar säga vad jag tycker, eller knappt säga något annat heller. Vad är det som gör att dessa människor lyckas få en så rädd? Ja, det är en sorts rädsla. En rädsla för sig själv, att bli så utelämnad och utskrattad så man aldrig mer kommer våga säga något till någon.
Men jag kommer ta mig igenom detta, allt detta. Det tar sin tid men jag känner att jag redan är på väg. Förhoppningsvis blir jag ensam på den vägen. Annars försummar jag mig själv ännu mer.

Men ett steg i rätt rikting är att planera min fest den 28:e juli. Ska bli så sjukt skoj. Lite folk från Skövde kommer ner och hälsar på, och gamla klasskamrater, bästisar och festisar. Middagen innan kommer bli jätteskoj att lagfa dessutom. Och få klä upp sig och göra sig snyggast. (Ja, men va fan! Vem vill inte det?!)

"Give me wings, make me a bird, so I can fly far far away"

Tomt annars

Sitter mest och tittar apatiskt in i väggen...  Mitt sinnes låt just nu: Tokyo Hotel - Monsoon


Bilder säger mer än 1000 ord

Mitt humör har gått upp och ner, vissa dagar känner man sig som utskitet äppelmos,. andra ganska lycklig. Mycket beror på mina tankar om förhållande, framtid, osäkerhet, självförtroende och vilja.  Allt hänger egentligen ihop, jag känner mig ibalnd bara lite bortglömd i vårt förhållande. När vi ses är allt jättebra men när vi inte är det känner jag mig..."glömd". Hatar bara tanken på att den ena är mer kär än den andra. Guess who?
Jag vågar inte yttra ett enda ord om framtiden med honom. Vill inte skrämma bort honom.  Men jag ser det lite som en säkerhet att vilja se sig med den andra personen i framtiden åxå. Jag är ingen "ta dagen som den kommer"-tjej. Jag vill se framtiden och åtminstone önska och ibland prata om hur det skulle kunna bli, hur man vill att det ska bli. Jag ser verkligen en framtid med Robban, det gör jag. Får dåligt samvete av det dock...

Varför ska allt bli så krångligt på sommaren? Sensommaren är den värsta tid som finns i ett fårhållande. Då har alla mina bra förhållanden tagit slut. Då blir jag dumpad. Denna tanken förföljer mig varje dag, minst en gång om dagen nu. Snart är det sensommar...

Jag vet att vissa av mina vänner tyckt att jag var lite tråkig och nere för ett tag sedan. Tyvärr känns det som att jag kan komma in i en sån period igen. Osäkerheten är total. Vill bara förvarna och säga att jag inte vill vara sån och det är definitivt inte ert fel på något sätt. Ni är förtfarande mina vänner och jag tycker mycket om er. Problemet är väl egentligen att jag itne älskar mig själv. Jag snarare föraktar mig själv i dessa tillstånd.

Annars börjar iaf saker klarna inför den 28:e. Folk verkar på och det är alltid ett plus.
Jag fyller år om en vecka... Förhoppningsvis roligare dag än förra året.
Hejsvejs!

Ja, söndagar är ju alltid sååå roliga! Har iaf haft en rätt okej helg. Hemma fredag kväll, åkte till Robban vid halv 11 på kvällen och hade mysigt hela lördagen och natten. Vi satt båda och grina till Forrest Gump.

Är sjukt nervös inför nästa vecka. Då kommer besked om intagning till högskolan. Jag blir sjukt besviken om jag itne kommer in nånstans. Vill ju verkligen börja plugga nu. Om jag iten får börja nu kanske jag aldrig har det där riktiga suget efter att börja plugga igen. Det positiva är att OM jag itne kommer in så får jag iaf fast jobb i september och förhoppningsvis mer i lön och mer arbetstimmar. Just nu jobbar man heltid på Riksbanken i Mölndal vilket är rätt skoj. Träffar mycket folk och litye ungt folk åxå. Men d e ju bara 4 veckor till så sen får man ju hoppas. Vill ha lite semester efteråt också. Snart är ju sommaren över (Vilken sommar om man nu ska kolla vädermässigt).
Har haft en fullspäckad vecka så det ska bli skönt att ta det lungt idag hela dagen. Har träffat Robban, Jennie och Frida K, varit hos Frida, varit på bio (Transformers), grillade i Haverdal. Ja, det har varit fullt håll igång. Veckan som kommer blir la lite lugnare. Träna imon, tisdag vet jag inte än, onsdag träffa Robban, sen e allt oklart. (Åsså blir dte svart...)
Annars har det hänt rätt lite på senaste, var ju ett tag sedan jag skrev här. Va ju på Mallis för 3 veckor sedan med Elin, Fredrik och Daniel. Hade varit skönt med 2 veckor istället men pengar är inte min starka sida. Sen kom jag hem, gjorde en hårförlägning, blev sjukt bra tycker jag. Trivs i långt hår. Aen har det bara vart att jobba på ca 10 olika stället, ABB, Schenker, Apoteket, Riksbanken och massa andra ställen.

Inte träffat alla mina vänner så mycket som jag skulle velat tyvärr. Frida, jag träffar dig rätt sällan nu för tiden. Antar att vi har svårt att sprika ihop ett bra schema^^ Jennie, vi ses alldeles för sällan!! Mycket att göra, båda två. Elin, våra tider matchar inte alltid heller, du jobbar, jag jobbar och massa annat. Jag saknar Er väldigt mycket. Men antar att alla har växt upp, hittat sina


Ajja, rätt likgiltig över livet just nu. Men har det mesta jag behöver, jobb, kärlek och vänner. Jag klarar mig på det än så länge^^

Hejsvejs!