Imorgon är en annan dag
Jag är så förbenat rastlös nu! Vill utanför huset och bara göra nånting. Vad som helst!
Jag e så förvånad över mg själv. Jag trodde dte skulle ta lååång tid att komma över Robban men icke! Jag tänker knappt på honom, saknar honom aldrig, kan lyssna på kärlekslåtar igen utan att grina(ni vet hur svårt det kan vara, tjejer...), är till och med glad över att vara singel. Få flörta lite, tänka på mig själv och inte behöva oroa mig för något, osäkerheten är nästan helt borta. Jag tror det var incidenterna efter dumpningen som fick mig att förstå meningen med mitt eget motto, "Det finns alltid någon bättre". Kände/känner hur förtroendet har försvunnit för honom och även killar överhuvudtaget. Jag tycker ändå att jag tog nyheten väldigt bra för att vara jag. Jag tror faktiskt t.o.m att om han inte skulle gjort slut, hade jag gjort det förr eller senare efter min flytt.
Jag mår nog fanimej bättre nu är vad jag gjort på väldigt länge. I´m happy for once!
Satt och hade ett jättelångt snack med mor min igår eftermiddag angående hennes dåliga samvete. Fick själv skuldkänslor när hon berättade att hon skäms över att hon inte insåg att jag var nästintill deprimerad första terminen i ettan(gymnasiet då alltså). Hon märkte inte att jag skolkade nästintill varje dag, struntade i allt roligt mina kompisar ville göra osv. Jag var bara likgiltig. Jag skyller ingenting på min mamma. Hon gjorde det alla mammor skulle göra. Inte se det alls. Jag gömde det såpass väl. utan att ens ha en tanke om det själv. Konstigt hur saker och ting kan bli ibland.
So long!
Tänk hur besviken man faktiskt kan bli på folk ibland...
Jag e så förvånad över mg själv. Jag trodde dte skulle ta lååång tid att komma över Robban men icke! Jag tänker knappt på honom, saknar honom aldrig, kan lyssna på kärlekslåtar igen utan att grina(ni vet hur svårt det kan vara, tjejer...), är till och med glad över att vara singel. Få flörta lite, tänka på mig själv och inte behöva oroa mig för något, osäkerheten är nästan helt borta. Jag tror det var incidenterna efter dumpningen som fick mig att förstå meningen med mitt eget motto, "Det finns alltid någon bättre". Kände/känner hur förtroendet har försvunnit för honom och även killar överhuvudtaget. Jag tycker ändå att jag tog nyheten väldigt bra för att vara jag. Jag tror faktiskt t.o.m att om han inte skulle gjort slut, hade jag gjort det förr eller senare efter min flytt.
Jag mår nog fanimej bättre nu är vad jag gjort på väldigt länge. I´m happy for once!
Satt och hade ett jättelångt snack med mor min igår eftermiddag angående hennes dåliga samvete. Fick själv skuldkänslor när hon berättade att hon skäms över att hon inte insåg att jag var nästintill deprimerad första terminen i ettan(gymnasiet då alltså). Hon märkte inte att jag skolkade nästintill varje dag, struntade i allt roligt mina kompisar ville göra osv. Jag var bara likgiltig. Jag skyller ingenting på min mamma. Hon gjorde det alla mammor skulle göra. Inte se det alls. Jag gömde det såpass väl. utan att ens ha en tanke om det själv. Konstigt hur saker och ting kan bli ibland.
So long!
Tänk hur besviken man faktiskt kan bli på folk ibland...
Kommentarer
Trackback
