Att blogga
Dagens blogginlägg tillägnas faktiskt några riktiga Gaaah-objekt. De förtjänar knappt att få min dyrbara tid jag spenderar på att blogga. Meeen, de får det ändå.
Jag blev så förvånad, Sveriges Riksbank (där jag jobbat i snart 5 veckor nu) vilket jag trodde var ett väldigt seriöst, krävande och "fin" arbetsplats. Jag menar, de sysslar med pengar, i massor! Ekonomi och värdetransporter. Kontor och sånt stelt. Men ändå verkar vem som helst kunna få jobb där, men ingen trivs så alla slutar. Nu i spetember ska, bara på Loomis, ca tio pers sluta för att de inte trivs, ska börja plugga och andra anledningar. De har problem att få ihop personal för långvarigt bruk. På uppräningen och andra avdelningar ska nästan alla sluta. De kommer nya varje vecka och går folk varje vecka. Men det är itne det jag vill vara irriterad på. Det är hur folk beter sig på sin arbetsplats om de inte trivs fullt ut. Inom mitt område, städet, så tänker jag klaga på hur folk stökar ner, de tar inte hand om sin arbetsplats. Lämna disk överallt, släng papper och dyl. överallt (helst bredvid soptunnan), strunta i om dina kollegor får äta på skitiga takllrikar och med bestick med matrester kvar på. Detta är tydligen tankarna som dessa Gaaah-människor har. "Städerskan plockar ändå upp allt, diskar om allr 4 ggr."
Förra veckan satte jag upp en lapp i köket om att man måste skölja av sina grejer för det fastnar efter bara nån timme och sedan får jag handdiska skiten iaf efter man diskat i maskin. Den kommentar jag fick på den lappen var:
Sluta snåla på diskmedel då! Dessutom har ingen dött av lite skit!"
Ja, va svarar på på en sån kommentar?
Men grejen är väl den att om man inte trivs på sin arbetsplats, då struntar man i hur det ser ut, vade folk säger och annat. Jag känner tyvärr lite likadant nu. Jag har 2 dagar kvar på jobbet, ändå känner jag bara att jag itne behöver städa varenda jävla handfat varje dag. "Lite skit har ingen dött av"
Anyway, nu har jag fått ur mig mdagens aggression. Får se om det kommer nån mer idag, verkar nästan så. Mamma är en faktor som skulle kunna starta milslånga bloggar om aggressioner en dag som denna.
So long!
Hejsvejs!
Jag blev så förvånad, Sveriges Riksbank (där jag jobbat i snart 5 veckor nu) vilket jag trodde var ett väldigt seriöst, krävande och "fin" arbetsplats. Jag menar, de sysslar med pengar, i massor! Ekonomi och värdetransporter. Kontor och sånt stelt. Men ändå verkar vem som helst kunna få jobb där, men ingen trivs så alla slutar. Nu i spetember ska, bara på Loomis, ca tio pers sluta för att de inte trivs, ska börja plugga och andra anledningar. De har problem att få ihop personal för långvarigt bruk. På uppräningen och andra avdelningar ska nästan alla sluta. De kommer nya varje vecka och går folk varje vecka. Men det är itne det jag vill vara irriterad på. Det är hur folk beter sig på sin arbetsplats om de inte trivs fullt ut. Inom mitt område, städet, så tänker jag klaga på hur folk stökar ner, de tar inte hand om sin arbetsplats. Lämna disk överallt, släng papper och dyl. överallt (helst bredvid soptunnan), strunta i om dina kollegor får äta på skitiga takllrikar och med bestick med matrester kvar på. Detta är tydligen tankarna som dessa Gaaah-människor har. "Städerskan plockar ändå upp allt, diskar om allr 4 ggr."
Förra veckan satte jag upp en lapp i köket om att man måste skölja av sina grejer för det fastnar efter bara nån timme och sedan får jag handdiska skiten iaf efter man diskat i maskin. Den kommentar jag fick på den lappen var:
Sluta snåla på diskmedel då! Dessutom har ingen dött av lite skit!"
Ja, va svarar på på en sån kommentar?
Men grejen är väl den att om man inte trivs på sin arbetsplats, då struntar man i hur det ser ut, vade folk säger och annat. Jag känner tyvärr lite likadant nu. Jag har 2 dagar kvar på jobbet, ändå känner jag bara att jag itne behöver städa varenda jävla handfat varje dag. "Lite skit har ingen dött av"
Anyway, nu har jag fått ur mig mdagens aggression. Får se om det kommer nån mer idag, verkar nästan så. Mamma är en faktor som skulle kunna starta milslånga bloggar om aggressioner en dag som denna.
So long!
Hejsvejs!
Kommentarer
Trackback
